Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1869, sida 2

— Förlåt, o förlåt min kärlek, som användt det enda medel den kunde utfinna att bringa er hit. Det skulle blifvit min död, om ni ej kommit, och samma öde förestår mig, om ni aflägsnar er! — Stanna der ni är, utropade hon, när han gjorde min af att närma sig henne; jag vill spara er mödan. Och gående med stadiga steg fram till honom, slog hon honom i ansigtet med de orden: Fege usling!o Blek af skum och af raseri lyfte Carlo sin pistol, för att nedskjuta den framstörtande hunden, när han kände sig fattad om armen och en lugn röst sade bakom honom: — Mr Carlo, hvad är det som står på här? — Aflägsna er, mr Herrman! ropade denne i befallande ton. Huru kan ni understå er att utspionera mina steg och att intränga i min egendom? — Menskligheten uppmanar mig dertill, ty om jag ej misstar mig ser jag här framför mig ett nytt offer för er obändiga, samvetslösa lusta, och det är win skyldighet att skydda denna qvinna för ert råa bemötande. Med dessa ord sköt han Carlo åt sidan och inträdde helt och hållet i rummet, i det han sade: — Var obekymrad, min fru, ni står under mitt beskydd. Mr Williamson skall få erfara hvad som händt, och