Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1869, sida 1

Utrikes. Tyskland. Den halfofficiella Nordreutsche ei tung uppgifwer att ryska regeringen ännu ick ifrågasatt förnyelfe af det ömsesidiga utlevereringsfördraget, hwilket utlöper den 4 Oktober. Äfwen om förnyelse skulle föreslås more det ide möjliat att till nämnde tio hinna afsluta underbandlingarne terom i anseente til deras widlyftigbet. Frankrike. Ett pariferstelegram till Hamburger Nachrichten förmäler, att Frankrike har för afsiat att föreslå Belgien en fame mansatt fransk belgisk kommission för att diskutera jernbane-frågan. Amerika. Regeringens trupper på Cuba hafwa wid Puerto Principe besegrat 4,000 insurgenter. Sn rikes. Stockholm. Från skärnården ingick i tisdags ben unterrättelse, att den förut under denna winter isfria segelleden genom de senaste dagarnes ihållande jemna kyla dock icke blifwit tillfrusen, utan råder ännu öppet watten hela wägen till inemot 5 mil härifrån. — Stora Träskgatan, hwilken förbinder Reslagstullsgatan med stera eller förra Humlegårdsgatan samt Norrlands: gatan, skall, såsom i bredd innehållande allenast omkring 26 fet, utwit gas till 40 fot. Niksdagen. Första kammaren har diskuterat statsutskottets förslag angående statsbidrag till wägars anläggning, bros och hamnbyag: nader, kanaler, sjösänkningar och andra mattenaftappnings-företag samt om wil: koren för att tomma i åtnjutande af dessa bidrag. Anslaget utan återbetalningsskyldighet till myrntdikningar och wattenaftappnin: gar inom de norra länen hare af t. mit föreslagits till 60,000 rdr. Utskottet har äfwen tillstyrtt denna summa; men inom kammaren gjordes af hrr Bennich, E. W. Almqwist, Asplund, Nordström, Hazelins, Brun, Frisk och grefwe C. G. Mörner framställning om att beloppet måtte höjas till 120,000 rdr, eller det belopp, fam unz der föregående år utgått för ändamålet. Anslaget Hade wisat fig få wälgörande för landtbruket i de norrländska provinserna, att det ingalunda borde nedsättas, helst det wore att befara, att eljest det intresse, som börjat wisa fig för dylika företag i dessa orter, stulle komma att minskas. Hrr Montgommery-Cederhjelm, Leyonancker, frih. Funck och grefwe E. Sparre erinrade, att man wisst icke ogynnsamt behandlat de norrländska provinserna, då dessa finge ett