kan andas och ögat känner inga gränser. Du följer ju med oss, vi förblifva tillsammans och du skall säkert lära älska mitt hem, ty der är så godt att vara. Kom, nu är jag färdig, sätt dig hos mig och berätta dina lefnadsöden, vi hafva hittills haft så liten tid att språka om det förflutna. (Forts.)