och ilska förebrådde herr Guntrum att hafwa, i medwetande om den gamles nära nog omagadöme, afnarrat honom så sto ra penningesummor, nedlagda uti en afs fär af få owiss teffoffenbet. För att tillfrersställa deras pretentioner om får terhet, lemnade herr Guntrum dem får som bypothek fin egande hälft uti Ny wik, men ide termed nöjra, dock under löfte att fortfarande föurnera Nywik med erforrerliat rörelsekapital, preten: derare te äfwen min andel såsom fäters bet, samt alla orixinalhandlingar, egen domen förpantad, likasom allt inventariewirket samt egendomen tillbörige tfvige inventoriepersedlar, hyreskontrakt unter 5 års tid, eller i annat fall per nast liqwid. Bå avund of herr Guntrums ifriga böner, ott jan fule foga mig derefter, och herr Luttrops tyra försäkringar, att herr Guntrums fordringeegare icke afsågo an at än att försälra fia med egenromens sköfling till andra möjligen befintliga kreritorer, och dels af tadfam: bet för det af herr Guntrum mia bewi sade obegränfare förtroendet ingick jag på allt hwad hans kreditorer önskfade. Sedan nu hufwurfokligafte inventarielagret blifwit ajskeppart, få stället att, enligt inlemnad burget, tillställa mia bes stämra förlagssummor, inställer sig herr Guntrum ech ferdrar rent köp för alt tet förpantade, mot den summa hwarför Nywik häftar; dessutom fordrar ban öfwerlåtelse af ve skogar, hwilka inköpts, med hans fulla kännedom, i mitt namn, endast och allenast för att derifrån för min räkning fournera Nywik mer sågtimmer til i orten gångbart pris. Till en början wägrarte jag att derpå inaå, men har sedermera förklarat mig benäs aen att icke allenast transportera dessa skogsköp, utan äfwen en pårtåhantel i Ramsele, unter enahanda wilkor, fom were förenlisa med alla te förut gjorda transpoteringarne, hwarmed bufmurfatks ligast afsetts att mitt namn icke derföre är utestående. Oaktadt te många bes kymmer, som warit förenade med Nywiks opåräknate penninaebehofwer, har tod alltid mellan herr Guntrum och mia rårt ett aert förbållande, och tror jag mia också hafwa gjort mia deraf förtient. När berr Luttrop för berrarne Mutzenbecker, eller herr Guntrums forrringg egare, för 2 år seran fungerade såsom deras ombud för anskaffande af te förr nämnta säkerheterna, anförtrerte han mig, att wid hang återlomst till Ham: burg, herr Guntrum sannolikt af etonomi blefwe skiljt från all befattning med affärerne tille Nywiks skuld blefwe gul ten. Häremet inwände jag, att så länae jag fungerade såsom disponent wid Nywik, komme särkant aldrig att ske, emeran Guntrum wore den, fom från före sta början omfattat mia med ret förtroende, fom jap alltid skulle weta att märtera, samt att herr Guntrum warit den, fom utstått många bekymmer för de yt: terliat erforrerliga Nywiks rörelsemedel. Det dröjre ide få länge innan jag från berr Guntrum emottoa ffrifvelfe om huruledes Luttrop på det skamlösaste och netrigaste sätt swikit hang förtroens de och wänskap, i tet att han åtagit fia att i häntelse herr Guntrums fretitor rer twingade henom till konkurs, bon tå i förening med mia skulle betrifwa MNywits affärer, äfwensom att Luttrop af kretitorerna blifwit engagerad och place: rad säsom Guntrums kontrollant, mot af dem tillförsäkrart hönt bonorarium. J samma bref icke allenast anmotar utan rönfaller herr Guntrum att jag mille saonblickligen afresa till Hamburg för att ed mitt biftånd rädda bonom mer får milj från total untergåna. Jag fogade mig denast efter hans önskningar, och är jag återwände från Hambura war herr Guntrum betryggad met huftvursalligaste relen af fina farhånor. Eistitne sommar anlände herr Guntrum på beföfatill Nywik. Met lifliat intreese, ch nässon alltför lifliat, fästade hanåsig id terninaen of göromålen, till ten arad, att jag nödgades aöra bonom uppmärts på det olämpliaa ech skadliga of inblantning utt göromålens bebants åäfwensom på nötwändiabeten att mända fig till mig rörande te uppgifter h upplysningar, fom han önskare, men ec i egenskap af principal behandla den wir werket anfrällda inspektoren och vf: rina betjeningen. Denna min önskan, fan Ev