Norrländska Korrespondenten – 5 mars 1869, sida 2

att han ej förmådde röra sig. En rysning genomfor hans kropp, när han kände ansigte och händer beröras af flera kalla och klibbiga kroppar. Då blef det tydligt för honom att han befann sig uti en fuktig källare i sällskap med hungriga rättor, utan förmåga att kunna freda sig för deras närgångna glnyhshet. Allt tydligare framträdde för hans minne hvarje enskild omständighet af den sistförflutna dagens händelser och han förstod att han befann sig i händerna på våldsverkare, för hvilka ett menniskolif gällde ingenting. Hastigt genomfor honom med gruflig smärta tanken på hans öfvergifna hustru. I vansinnigt raseri sökte han att sönderslita sina band, och under de våldsamma ansträngningar han härunder gjorde, sprungo de förskräckta råttorna för ett ögonblick undan, för att straxt derefter i fördubbladt antal återkomma. I detta förskräckliga ögonblick visade sig för hans inbillning hans olyckliga hustru, huru hon döende af hunger förgäfves bemödar sig att lugna sitt qvidande barn, huru hon, vridande sig på golfvet och förtärd af qval, knappt har så mycken styrka att hon förmår uttala hans namn. Ån ser han henne om natten liggande på gatan, utan att hennes förtviflade klagan förnimmes af ett menskligt öra, och huru hennes ögon för alltid sluta sig i den bittra döds