Norrländska Korrespondenten – 2 mars 1869, sida 4

lig fru. Dagarne före operamaskeraden frågade han henne, såsom det onstår hvarjom och enom väluppfostrad äkta man, om hon ej ville gå dit, men — märkvärdigt nog — dertill hade Theresa ingen lust alls. (Theresa kalla vi den älskvärda frun, eljest heter hon någonting annat.) Nåväl — den stora dagen kom. Mannen, som var ledig från teatern, hade bjudit hem spelftämmande, Två rum skiljde sällskapet från sängkammaren, men icke förty bad värden sitt sällskap genast vid inträdandet vara mycket tysta, emedan Theresa låg i den förfärligaste hufvudverk. Nå ja — dervid var ingenting att göra! Man drog sin epader tills långt in på vatten Värden gick ibland på tå in i sängkammaren för att efterhöra sin frus tillstånd, men straxt efter nio tycktes hon hafva fallit i en djup slummer, och det var ju mycket bra! På operamaskeraden var allting ljus, musik, glädje och stoj. Man hade just börjat en fransäs då en annan aktör i sin moiti — en liten förtjusande sotare med ljusa, böljande lockar — tyckte sig spåra en öfverraskande likhet med fru Theresa. Han frågade på måfå hur mannen mådde — och se! — den sköna lade fingret på munnen och hotade honom skalkaktigt. Helt förtjust öfver att hafva gissat rätt frågade han om han vågade inbjuda henne till en sup i foyern med några bekanta herrar, hvartill fru Theresa genast jakade och bad honom vänta sig vid första kullissen till höger om en qvart, hvarefter hon gick in i damtoaletten. Efter en qvarts förlopp träffades den omtalade herrn och den lilla sotaren med de ljusa lockarne, och supn teg sin början. Skratt, skämt och qvicka infall blixtrade om hvarandra som vid ett fyrverkeri, herrarne voro i sjunde himlen och champagnen strömmande i floder. Ändtligen efter många böner, biföll den sköna sina beundrares enträgna anhållan att demaskera sig — och döm om deras fasa och förskräe-— kelse då de, i stället för fru Theresas lilla förtjusande ansigte, sågo ett gammalt fult skråpuksansigte tillhörigt en af Stockholms lägsta demi-mondes damer. Denna obehagliga känsla minskades ingalunda deraf, att garconen presenterade herrarne en liten räkning för supen på 140 rdr. Fru Theresa hade nemligen haft den elakheten, att i toaletten föreslå en der sig uppehållande mask af samma längd och kostym att utbyta sin svarta lockperuk mot en dito ljus, samt utan svårighet förmått henne att i hennes ställe infinna sig på den utsatta mötesplatsen. Genast derefter for frun hem med den familj, i hvars sällskap hon bevistat maskeraden, smög sig på tå in i sängkammaren och borttog ur sängen den stora påklädda — docka, som under hennes frånvaro representerat henne sjelf i mannens ögon. Dagen derpå skrattade båda rätt hjertligt åt hela maskerad-tillställningen! AC; AFOnLtonanaarrättalsar