gården, som tillhör grannen Bendixen; denna egendom var min farfars lagliga tillhörighet. Advokatknep och intriger förbytte rätt till orätt. Den kostsamma processen gick förlorad, och ditt arf, flicka, kom i främmande händer. Nu har grannen genom köp förvärfvat egendomen. Min far sade dagligen till mig: gosse, den gården måste vi hafva igen, ty den är vår, och så skall det också ske. Anna Maria, du gifter dig med egaren till gården, då äro begge gårdarne åter tillsamman. Någon annan skall jag aldrig erkänna som måg, det svär jag! Och dermed punkt. Derefter gick han till en gammal, i hörnet af rummet stående jernkista och framtog derur en pung, fylld med specieriksdalrar, den han lemnade at Knut med de orden: — Här är ditt arf, jag har förvaltat det väl ät dig. Gå nu och beträd aldrig mera min tröskel. Med en vördnadsfull helsning för modern och en djupt bedröfvad blick på den älskade, lemnade Knut Arft rummet och gården. Tredje Kapitlet. En mulen och stormig afton hade följt på den vackra morgonen, det svarta hafvet rörde sig oroligt och i mörkret lyste den hvita fradgan på de höga vågorna, hvilka med dån bröto sig mot de långt i hafvet utskjutande sandref