Article Image
UT 1c140 SM HJÄSJS SER 4 STR med förenare sjelfstyrelsen, hwarigenom man på kommunerna ensamt welat hBwäljwa plisten att i möjligafte mån sörja för sig sjelfwa, och på landstinget kastat slyltigheten att fylla hwad som brister. Någon förändringa i dessa åsigter och förhållanren lärer troligen ide snart wara att emotse, och jag har derföre ans fett mig böra framhålla ressa ord, för att fästa eder uppmärksamhet M. H. på nödwänrigheten att i första rummet nu fom altid förtrösta på Gud, men i det andra deremot mer än tillförene lita på oss sjelfwa. — För att funna frams ställa fullt berättigade anspråk på ftar tens untderstöd till utweckling af wårt jortbrukelif fordras i allt fall oundgängligen att wi göra oss dertill wärtiga ge nom tillegnantet i tillämpliga delar af de ret stap och brukningesätt, fom weten skapen och erfarenheten å andra ställen redan längesedan antagit säsom tresartiflar; men huru är ret möjligt M. H., att mi i tetta afseende kunna mwäcka bes fogade påftåenren, tå wi sjelswa wisa of få litet tillgängliga för te framsteg wår moternäring annorstäres wunnit? — vå t. er lanttbrukseskolan, tenna af staten till en stor tel bekostare läroanstalt hwarest underwisningen jemte lefnadekostnaren gratis bestrides, till ven grad härstädes missaltas, att flere lärlingeplatser, ända till halfwa antalet, för närwarande frå lediga, och dit allmogen alltså ide ens wårda fig att fänra fina söner för att för intet inhemta kunskap och upplysning? — rå wår ladugårrsskötsel står på den låga ständpunkt, att mid de allmänna pristäflingar om wölfötra kreatur, fom årligen i riket hållas, wi ej kunnat upp: wisa ett enda med hopp om framgång? — rå mi ännu mångenftäres bibehålla ten befängra föreställningen, att ett större antal af utjwultna och föga afkastning gifwande kreatur lemnar högre witsord om förmögenhet och wälständ, än en mins tre, men wäl framförd ech med werklig inkomst förenad lodugårt? — då rvågutsädet, ehuru, om ret tivigt och ef er jure gående gödning werlkställes, oftvivigt för wår jord är det säkrafte ech bästa, Nit wäl af det ejemförliga fiertalet bland allmogen tillbatasättes för ret af älrer antagna, men få ofta befwitna utsäret af forn? — och vå, i fråga om den wid sista sommarsammanträdet beslutade agitationen för jernwägens utsträckning till wåra bygrer, intreoset wisat fig få tt giltigt, att genom ven öppnade subskriptio. nen till bidrag mid den föregående okulära undersökningen, knappt f,o:del af ren härför nödiga tostnaden funnat infamlas? — Jag ber Er om tillgift, M. H., om jag i dessa rtelar talat med för myc ten uppriktighet, men ret finnes wissa träftsär, fom entast genom kirurgens kuif funna helas, — och jag skulle anje mig lycklig, — huru härdt jag än må blifwa bedömt, — om det stode i min makt att boristära de ffaror till hinder för jortbrukets förkofran, fom fortfarante wållas af herrskande okunnighet och fördomar, — Wi få ide til ursäkt för wärt tillbakastående stylla på wår sattigrom, ty sannerligen, M. H, bwad fom i detta län anses för endast ven tarfligaste utkomst, skulle i många andra delar af riket betrattas säsom werlligt wälständ. Om mi än tilljörene obetänts samt bortslösat en stor del af den viker tom, en nådig Försyn gifwit oss i märdet af wåra skogar, äterstär tock ännu tillräcktligt deraf för utt, om ven rätt anwäntes, skänka tillgång, att utan all mosor utgräfwa många bland tessa wär wälfärd undergräfwanre froststrect. För hushållnings-sällskapet är bet en pligt att efter bästa förmåga söka åter: lifwa och förädla den stolthet, ven måtta och arbetsamhet, som ursprungligen hörde norrlänningen till: att wäcka oc underhålla begäret efter kunstaper och upplysnina: att döda och förqwäfwa den nya titens benägenhet för flärd och wingleri: och att genom lära och föredöme fram kalla och befästa ten endrägt och klokhet, ben flit och sparsamhet, utan hwilla egenskaper, — hwad bistånd än staten funte lemna, — ett allmännare wälständ icke är tänkbart. — Låtom of, M. H. :häråt egna wåra kraftigaste bemödanden! Och unnen mig hoppas, att något strå till stacken må bemtas af denna dags för. hanrlingar, hwilta jag å förwaltningge utskottets wägnar, jemte framförande af LL. Pm SEJ SE fr nm Kar

26 februari 1869, sida 4

Thumbnail