werstänten, men den qwarstär ännu lif: ligt i wårt minne. I djupet af måra hjertan känna wi den innerligafte tadsambet för de rita understöd, fom både från staten och den enskilda wmälnörenbheten till nödens lindrande infloto, — och för min egen tel har jaa aldrig njutit en högre tillfredsställelse, än då jap, får fom konungens befallningshafwande och ordförante i länets nödbjelpgkomite, Ac nom utdelningen af dessa gåfwor åt måns pen hungrande ffäntte bröd och tröft. Ett få abmänt utsträckt reltagande haf: wa tvi bod sannolikt ide att förwänta, i bändelse en rylik olycka ännu en gång skulle inträffa. De wälwilliga bidrag, wi åtnjöto, skulle ock i sanning hafwa werkat mera skara än gagn, om de ledt till försoffning of egen omtanka och till föreställninaen, att mi i nörtens stund endast behöfwa ropa på hjelp för att genast finna wåra behof tillfredsstälda. — Försynen låter stundom sådana pröf: ningar öfwergå oss. icke för att nedslå wårt mod, utan fasthellre för att lifwa mår sjelfwerksamhet. Dessa olyckor härs leda sig oftast från bestämda naturlagar, hwilka wi genom förnuftet och erfarenbeten funna fatta, — och genom begapge nantet af tessa hjelpkällor bafwa wi måne gen gång i wår egen matt att, aenom undanrödjande få wirt ske kan af orfar kerna, åfwen aflänsna werkninaarna. — Så fe wit. er att wårt norrliaa luft: streck ofta inträffa tidiga nattfroster, hwaraf misswext uppstår, men wi weta och, att denna frost företräreewis hem: söker futtiga oc låglända trakter, och tenna wetskap förer of naturliatwis till den af erfarenheten bekräftare slutledning, att i samma mån wi fullständiat aftika mår äkerjord, i samma mån är ben ockfå från frosten bättre skyrdad. — Wi weta likaledes, att te i länet mången: ftäre8 förekommande mer och mindre wid: sträckta myrfälten ega en bevröflig förmånsrätt att i sig samla frostämnet, för att derefter widare krinasprira dess förs härjelser, — och tet är således genom utgräfnina af dessa föraiftade fält, som grundorsaken till frostskadorna måste häfs was. — Men, då dessa sanninaar äro för ofta upprepate, att ide wara allmänt bekanta, och man derför med ffäl frågar, hworföre jemförelsewis få oänrliat ringa blifwit hitintills härutinnan åtgjort, få får man alltid till swar, att kostnaden är för tyr, och att staten til underlättan.e deraf lemnat alltför otillräckliga bidrag. Jap mill wäl ide bestrira ftas tens pligt att i detta afscende mellans tomma efter förmåga, ech jan anser mig derwid böra särskildt upplysa, att om länets jordbrukare unver wissa år med mindre liknöjthet begagnat de utwägar, fom warit bererda till telaktigbet i de anslag, staten för detta ändamål redan meddelat, och hwilka utwägar fullständiat tilkännagifwits i mina såsom konungens befallningshafwande tid efter annan ut färvare kungörelser, få hate ett wida högre belopp än nu eat rum, kommit retta län till vel. — Men å andra fir dan torde och böra medpifiwag, att, vå lånets jordbrukare sjelfwe ensamt och uteslutande af dessa tikninasarbeten hafwa winst ech förmån, ingen slutföljd synes wara mera obestrirlig än att dessa jord: brufare sjelfwa underkasta sig de foftnar ter, hwaraf te wålgörande frukterna dem ensamt tilbgodokomma. — Den inmänts ning, fom häremot göres, att utgifterna wita öfwerstiga förmågan, år af helt och bället relativ natur, tv inom ett eller annat bylag fer man någon gäng, buru arbetsamhet enträgt och frarfambet åftads kommit resultater, fom i andra, ber dessa egenstaper saknas, måste betraktas såsom snart sagdt unterwerk. Lika förörmjukande för menniftomwärbet, fom det år, att på sått ofta tillgär, bettla hos staten om untfättning ide blott för tillfälliga skaror, utan och för hwarje företag, fom öfwerskjuter bwar: dagliga utgifter, — lika wärlia är denna wana, om ren urartar till misstro mot egen förmåga att utan andras bjely tillwägabringa snart fagdt vet ringaste. — Staten är ock tywärr så krinaskuren af utgifter, att mindre och mindre derifrån årligen är att förwånta, och jag har i detta hänseente med smärta bemärlt, hurusom det årliga anslag, fom förut warit til understöd för myrutrikningar i de norrläutska länen afsatt blifwit i Barn al mA: t2 till rann a vikt rann Affstna i )