en gång, i det han skarpt såg henne i ögonen: — Uvarför icke? — Emedan jag älskar, far! — Sedan hvilken tid bruka döttrarna här i landet älska en karl utan deras föräldrars samtycke? Var stam är gammal och har städse hållit på goda seder; det fjerde budet har blifvit flitigt inlärdt och erkändt, och i mitt hus skall gammal frisisk sed aktas. Jag vill glömma hvad du har sagt och lemna dig tid att fördrifva ur ditt hufvud det oförnuft, som de nymodiga böckerna hitfört. Du, min kära gumma, skall väl bringa henne till förnuft. Med dessa ord ville han lemna rummet, men hans dotter höll honom tillbaka och sade: — Stanna, kära far, i denna stund måste mitt öde afgöras: ingen annan skall blifva min man än Knut Arft! Då svällde ådrorna på den häftige mannens panna; sedan utstötte han en ed, då han plötsligt höllinne och mumlade: Gud förlåte mig den synden. Med långsamma steg mätte han ett par gånger kammargolfvet, gick sedan till dörren, öppnade den och ropade i barsk ton: — Knut Arft! Den unge mannen, hvilken i förkänslan af den afgörande stunden höll sig i huset, inträdde inom få ögonblick.