vid anblicken af den räddande bäten, men huru glädjen öfver det räddade lifvet förvandlade sig i sorg vid åsynen af den förstörda egendomen. Då blef det honom egendomligt varmt om hjertat och ovilkorligt sammanknäppte han händerna. Nu skådade han sig om efter den synbara Guds välsignelsen, sin präktiga egendom, och möttes af... sin dotters ansigte. Far. kaffet väntar, sade hon, i det hon bjöd honom god morgon, men hennes ögon voro ej så klara som vanligt och hjertat klappade oroliga slag i aningsfull rädsla för dagens öde. Modern hade gråtande besvurit henne att ej reta faderns vrede, att vänta och hoppas, men trogen sitt löfte, stod hon fast vid sitt beslut. — Kom hit, Anna Maria, jag har nägot att säga dig, som jag helst meddelar dig i dag, på samma dag, då jag för mänga år sedan genom Guds hand blef räddad från dödsfara, och som för mig blef begynnelsen till en verksam och af välsignelse följd lefnad. Jag tror att hvad på denna dag företages, bör få ett godt slut. Du är mitt enda barn, skall en gång rå om allt hvad jag skaffat och förvärfvat. Jag är, Herran vare tack, ännu stark och kry, men lifvet är en bräcklig sak, och derföre skulle det vara mig en Stor glädje, om jag visste dig förenad med en bra man, som förstår att väl