En blick på den älskade slickan och på den förskräckta modren sade honom allt. Fritt och med öppen blick framträdde han till den förtörnade tadern. — bet är således denne tiggare, sade fadern hånfullt, som du tänker insätta på min gård! Har den pojken, som blifvit fet af mina nådegäfvor, verkligen förstått att insmyga sig i min fjolliga dotters känslofulla hjerta ? Flicka, du är mogen för dårhuset! — Smäda mig så mycket ni vill, herr Lorentzen, ni är min flickas far och har varit min välgörare. Men jag frågar er i rättvisans namn: Har jag ej ärligt gjort skäl för mitt brödi eder tjenst? Har jag ej tåligt uthärdat ert hårda bemötande och endast besvarat edra orättvisa förobråelser med nya ansträngningar att tjena er? Fattiv är jag, men tiggare är jag ej. Och om jag älskar er dotter, så har jag äfven mod att arbeta för att vinna henne. Tillåt att jag friar till henne och gif mig tre års tid, och om jag da kommer åter med en förmögenhet som anstår er, så gif oss er välsignelse, ifall Anna Maria då ännu älskar mig. Betänk, herre, att äfven ul en gang varit fattig och gonom egen kraft blifvit rik. O, var icke hård på den dagen som eu gång sett er i dödssara, och förstör ej lyckan för tvenne hjertan, som innerligt älska hvarandra. Kärleken skall välstu4 Å sx mina ansträå