Norrländska Korrespondenten – 26 februari 1869, sida 2

de ansigte och säger, i det han leker med en af hennes hårflätor: — Ack, vore du min! — Din är jag, Knut, och vill ej hafva någon annan än dig. Haf blott tålamod, det går nog för sig. — Tålamod! Huru länge då? Tills din far kör mig ur huset och du står med en annan inför altaret och jag drifver för vind och våg ute på öppna sjön... — Icke mer om den saken, Knut, jag har sagt att jag ej vill hafva någon annan än divs, och Anna Maria håller sitt löfte. I morgon är årsdagen, då far år 1825 råkade i dödsfara och hans lif endast genom ett underverk blef räddadt. Du vet att han då alltid är så högtidligt stämd och god mot alla. På den dagen fingo vi aldrig aga, och om det hände att far förifrade sig, sade han hvarje gång straxt efteråt: Gud förlåte mig min synd! I morgon vilja vi yppa oss för honom, då är hans hjerta mjukare än vanligt. Nor skall hjelpa oss. — Du är hans eget barn, Anna Maria, och känner honom icke. . Han är hård som jern, och då han vill att du skall gifta dig med grannen Bendixen, emedan han har pengar, skall han i morgon visa mig på dörren och sedan får jag aldrig mera se dig. Han låter mig också alla dagar känna, att jag äter hans bröd, att han af medömkan