Norrländska Korrespondenten – 26 februari 1869, sida 2

En utvandrares öden. (Bild ur Amerikanska kriget.) Första Kapitlet. I närheten af Nordsjön, der hafvets mäktiga vågor vräka mot de höga damnar hvilka skydda det vestliga Slesrigs bördiga marschland från det välliga elementet, ligger på en höjd en välbygd landtgård. Väl äro marschländerna en rik besittning, som frikostigt vedergäller den flitige landtmannens mödor. Den feta, svårbrukade jorden ger guld i det herrligaste hvete och de yppiga rapsatfälten föra välstånd i huset. Men en stark fiende hotar hvarje stund att i ett ögonblick tillintetgöra frukterna af mödosamma år och omskapa de leende fälten, de prunkande ängarna till en gyttjig ödemark. Oupphörligt ljuder bruset från Nordsjön i marschländarens öra; långt inne i landet sjunger hafvet den trötte till sömns, till och med när den väldiga vattenmassan lägger sig stilla och lugn utmed stranden. Men när den piskas af stormen och de höga vågorna resa sig, då flyger det hvita skummet högt öfver kammen på de höga dammarna och jorden bäfvar under de väldiga slagen, då darrar hjertat på den modige frisen och full af ångest häftar hans blick på den starka dam