llvarjehanda. En osorbåtterliy äkta man. För några år sedan reste hr B från Washington till Arkansas och lemnado sin fru hemma. Fru B. ledsnade och skref till mannen att snart komma tillbaka. -— Hulda, älskade maka, svarade han, jag arbetar och samlar förmögenhet. — Sex månader förflöto, ett år var tilländalupet. En afton knackade B. på dörren till sin bostad. — Det är jag, min älskade hustru. — Hvem? — Din man. — Jag har ingen man. — Hvad vill det säga? — Att ni ej ville återvända, jag begärde då skiljsmessa och den beviljades mig. — Men ... — Aflägsna er, det är oskickligt, att en fremling vid en så sen timma klappar på ett anständigt fruntimmers dörr, — Otacksamma! Inga förebråelser! — Men jag vill nedlägga en ofantlig rikedom för edra fötter. — Gå, jag vill ej blifva komprometterad. — Förargad