de sig från viljeholmsbron i sjön. Der flöto de upp för några dagar sedan. Han war bördig från landsorten, hon lärer her tat Emma Hultenström. — En treflig familjehistoria. För några år sedan stämde en morehandlerffa fin man, rerför att han misshanrlat henne. Han blef fängelar och jatt inne en tid. Men när han fom ut, togs han åter till godo af hustrun. Nytt krakel, nya slagsmål, tills en dag i en tirning annonserades af honom, att han ensam ffötte affären, hwarpå en annan dag tills kännagafs, att hon allena innehade dens jamma, Ny stämnina! Men mannen är nu rymd. Er liten treflig familje historia, ide sannt? — Efterföljanswärdt exempel. I Sfuls tuna i Westmanland har beslut blifwit fattadt att till de nödlidande i Småland anflå från hwarje hemman i socknen en half tunna råg; öfrige församlingsbor lemna bidrag efter råd och lägenhet. Den fume ma, fom härigenom kommer de nödlidande tillgodo, torde sunna berälnas till omlring 500 rdr. En sådan gåfwa från en enda socken är werlligen storartad, och önslligt wore om andra kommuner följde ett få hedrande föredöme. — Fiskeristadgan bestämmer bland ans nat följande: 1:o. Not, fom nyttjas i öppet fiffmwatten af större djup, än fem famnar, ech under is i watten af större djup än 10 famnar, eller s. k. srrömmingsnot, får inne hälla högst 22 litsidiga maskor på hwarje fot, så wäl i sjelswa noten som i lilen. 2:o. Not, fom drages med minst 40 famnars lina och windspel, får innehålla I högst 16 litsidiga maskor på hwarje fot. 3:o. Not, som drages med kortare lina och utan windspel, får innehålla högst 12 lifsidiga maskor per fot. 6:o. Så lallad harkning efter ål, hHuagning efter late och ljnstring mid eld, ware alldeles förbjudna. 7:o. Läggnät, ffötar och ryssjor, må begagnas efter godtfinnande. 8:o. Hwar och en, som bryter emot ofwanberörde stadganden, har förwerkat redskap och fångst och skall derjemte plikta för förbrytelse emot 1, 2 och 3 punkterna 5 rdr samt för öfwerträdelse af 6 puntten 10 rdr rmt. — Nödbröd. Inom Upsala läns hushällningssällskap har major Lundeberg för sällslapet sramwisat bröd, bakadt af ren mossa. Åtskilliga bönder, som af majoren inhemtat lännedom om beredningssättet af dylikt bröd, hafwa gjort försök, derwid bifogande en liten qvantitet mjöl af säd, samt förklarat sig särdeles belåtna med resultatet och för honom uttalat fin tadsamhet. Man hade derwid ej nöjt fig med att blott baka bröd, utan äfwen anwändt mofmjölet till att göra wofflor, fota wäl: ling och brygga swagdricka, allt med gynn samma resultater. Ett pund renmossa gifwer ett halft pund mjöl, lika närande och sundt fom rågmjöl, oc det är orimligt, att mossan säljes i tusentals pund till brännerierna a 10 öre pundet, då den som brödämne är wärd åtminstone 50 a 70 öre. Hwad mälsmalligheten beträffar, är den naturligtwis till stor del beroende af att mossan wäl rengöres, få att beftbeten går bort, och framför allt deraf, att man ej hyser någon fördom mot defz bes gagnande. — Omeuskligt nidingsdäd. I Marftvands-Poften läses: Om en eldswåda