En löfsals historia. Novell ur verkligheten at förf till -Iöga Dals Prestgård.(Forts. fr. n:o 13.) — Nu känner du lörsalens historia, min gode, käre man! återtog Maria med ett mildt leende, och du är säkert den enda här, som icke förut känner den. Det var tyst i löfsalen. — Tack, min Maria! började rektorn, tack, hjertligt tack för din uppriktighet! Det var något, som jag aldrig kunnat ana, och början af historien, jag bekänner det, gjorde mig helt varm om hjertat; men det naturliga och så vanliga i ert förhållande, och ditt uppriktiga meddelande deraf, lugnade mig fullkomligt. Stygrells nidingsdåd är deremot något på en gång så ovanligt och så infernaliskt, att det förtjenade att bli ämne för en novell. Han borde på min ära bli offentligt utpekad för en sådan illgerning. — Ett besynnerligt sammanträffande var emellertid detta, återtog rektorn efter några ögonblicks tystnad, och besynnerligt måste ändå ni båda finna det, att åter träffas i denna löfsal! En sådan händelse måste ovilkorligt lemna efter sig en djup hågkomst. Nu, så allt är klart, ville jag för