Norrländska Korrespondenten – 19 februari 1869, sida 2

En månad efter kalaset i prestgården körde, eller rättare framskred, en vagn in på gården till fru Liljebergs boning. Den höll vid trappan. Fru Liljeberg, med Marias yngsta flicka på sina armar, tittade utgenom köksfönstret. — Hvad är detta? utbrast hon, en massa med kläder! men det rör sig! det är visst en menniska! en stackars sjuk varelse! och hon gick i detsamma ut på trappan. — Nej! jag tror att det är kusin Svarte? utropade hon, med uttryck af den högsta förvåning. — Ja, kusin Maria! ljöd det nästan graflikt från vagnen, och ur den stora klädhögen framstack, knappt märkbart, kongl. sekreterarens utmärglade och färgI