Norrländska Korrespondenten – 19 februari 1869, sida 2

att till hvarandra bibehålla samma benämning, som förat. — Så, bror Petterson, tag du nu Maria i hand och kalla henne Maria! blott icke med det fordna tillägget min Maria, tillade rektorn leende. Och de båda unga skakade hvarandras händer och ovisst är, om icke de också något skakade hvarandras hjertan, åtminstone kände magistern en underlig tryckning inom den lagerprydda fracken. — Nu skall du komma och helsa på oss i vårt hem, du vet nog att det hemmet är trefligt, der Maria är värdinna! och så skall du söka det lediga kollegatet i vårt gamla Söderköping och der utvälja div en af landsens döttrar, tillade rektorn med osökt bjertlighet. Allt närmare och närmare hade de lyssnande fruarne lutat sina hufvuden intill löfsalen och verkligen uppfångat många ord af det som sades derinne. — Så, bror Petterson, tag nu Maria i hand! upprepade de båda på en gång; ty rektorn hade med hög röst uttalat dessa ord. — Han är galnare än den yngsta pojken i hans skola! utropade den ena. — Tyst, tyst, syster Petronella! Och de lyssnade ater 52 7 på