CAD. eg 7 sträntes dess anwänrante till några wissa grenar af industrien. Man kan endast swagt ana hwilken ofantlig rol den kommer att spela i frams tiden! Strödda tankar om umgängeslifwet. (Ur Tidslrift för Hemmer, 10:e årg. 6:e häfte.) Söt dina mermenniskor. Håll dina wänskapsförbindelser wid makt. Beswara dina bref. Möt wälwiljan på halswa wägen. Beröringen aera menniskor emellan sätter deras bästa krafter i rö relse. Samtalewis komma ofta klarare tankar, suillrifare infall, sunrare ombös men och mera träffanre anmärkningar i ragen, än fom påträffas i någon bok. Men mi mäfte lära att rätt göra of till godo wara umgä geswänners företräden. Ett lifliat jamtal fördubblar wår tans kekraft. Under bemödandet att utweckla wåra ireer för en wän göra mitem fla: rare för oss imtiwa. Ett sådant ömsesi digt mettelanme utsyller alla tomrum, ersätter ana brister. Men buru ofta siå ej mennistorna i ljuset ech skymma fia sjelswa! Huru sålsynta äro ej re fina och ädla egenskaper, fom betinga en god samtalston och ett lifwande u mgänpoe öfwer hufwud! Det finnes menniskor, fom äro ocmet. tagliga för alla umnängeslifmets förfi nande inflytelser, — menniskor, på hwilka tu förgärjwes söker att göra något slaas intryck. Sårana måste tystas ech qwi sas få gert fia göra låter. Sty ven blott negativa sitan. Trötta ej med iteliga motsägelser. Nämn alrrig helsotillståntet och wakta tig mål att lessa tungbanret på en siuklina. Efterhärmningen är ett ait för allt högre famlif. Darwin må säga hwad ban will; en apa blir ändå aldrig en mennista Härma en annan och tu vö tar dig sjelf. En of umgängeslifwets första lagar bjuter wörenad till aemenfambetsfänslan. Ålskarens smekningar, owännens slickord, eller hwad helst fom har intresse för entast en eller några få af sällskapet, är ett brott mot tenna lag ech röjer brist på ett af arundelementerna i allt sannt umaängeslif — tukt. Då wänuer komma till oss på besök, anse wi ess för artighets skull böra prata i ett pratante, lika gort om hwar; men att bjura fira gäster ett dylikt samspråk innebär sam ma flags artinhet, fom att bjuda tem urblåsta äng. Den ärli e samtalaren maste i första rummet wara ärlig mot fig sjelf. Hano plittanlare är hang trohet mot sitt eaet jaa. För I lorar ban detta, rrifmer han sjelf och hans talang wint för wån. Hwad um gångedlifwet kräfwer af vig är icke några utomordentliga onfträngningar eller IV: sande snillepref, utan helt enkelt att wara big fjelf. Stanna såleres hemma i tin wanliga tankewerld. Har tu ej ragligen want vig att fe i fort, skall du wid högtidligare tillfällen fåfängt söka lysa mer stera vyer. Lyd endast den inre rösten. Se vin åhörare rätt i önat. SE ej utom vig ämnen för samspråk: gå in till via sjelf och wälj; fåt ämnet aenomtränga tig, och tala förft när tu fänner att du fan tala ur din egen själ. Wärmd af sympatiens alöd kommer du så grarwis in i ten rätta stämningen. En menniska yttra kan ej många ord utan att röja sin ståndpunkt, ware sig på sedligbetens och det sunda förnufstets, ireernas och fantasiens, eller trens och färlekene omräre. Och lyckligt att få är! Kållan till all menniskokännedom är ju ten enskilres wittne om fia sjelf. Blott få till wida fom menniskan betänner för en annan sitt lifs bemliabet för men ffe sinheten att känna sia sielf. Att underhålla denna wexelwerkan mellan menniskan och menskliabeten är eckjä umgängeslifwets hönsta uppgift. Csselde. Frän Amerika. 2 AJ . 222 — 2 a f?D D