Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1869, sida 2

sin embetsbroder välkommen tillbaka till församlingen och aflemna pastoralvården, den han, under kyrkoherdens frånvaro, haft sig uppdragen. föklaringen uteblef och embetsbrodren kunde icke nog fårundra sig öfver det besynnerliga och missnöjda i kyrkoherdens både väsende och utseende, hvilket han tillskref något missöde under resan. Denna afton följde morbror Svante troget läkarens föreskrift och lemnade innan klockan nio det öfriga sällskapet. Maria och hennes mor hade haft många och långa samtal i det vigtiga ämnet, under hvilka hvarken tårar eller förebråelsar uteblifvit. De båda makarne tillbragte en sömnlös natt, och klockan åtta andra morgonen inträdde kyrkoherden i kongl. sekreterarens rum och fann honom ännu icke uppstigen. Hvad som der inne tilldrog sig, vilja vi icke omständligare beskrifva; list, vrede, anklagelser och skarpa förebråelser vexlade der i oändlighet. Följden blef att Maria och hennes mor efterskickades. Den unga flickan inträdde bäfvande till sin far. Badande i tårar tillstod hon allt: sin kärlek och mötena i löfsalen och det med sanningens och oskuldens omisskänneliga språk. Ack! hon stod der så jungfruligt rodnande, så barnsligt ångrande, så ödmjukt bedjande; och fadershjertat vek