Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1869, sida 2

—7—77—7— —— — —— nade, ehuruväl det var missnöjdt med att det låg någon verklighet till grund för morbroderns anklagelser; men icke kunde det annat än förlåta det älskade barnet, som äfven i modren hade en öm och försonande förespräkerska, och dessutom: Han säkert gjort detsamma, Fast kanske ej så nyss. På kongl. sekreteraren stannade hans egentliga vrede, och nu först upptäckte han hvad han aldrig kunnat ana, att denne älskade Maria och att svartsjukan, denna känsla från mörkrets rike, varit driffjedern till detta nidingsdåd, hvars egentliga grund han nu klart genomsåg vara den, att icke blott afbryta de älskandes möten, utan äfven att i allmänhetens ögon kasta skugga på Marias rykte. Resultatet af allt detta blef, att kyrkoherden tillsade kongl. sekreteraren att inom en månad lemna hans hus, der han stört både frid och endrägt. Alla voro glada åt detta kyrkoherdens beslut och blefvo det så mycket mer, som Fru Liljeberg snart, genom en af församlingens sqvallersystrar, fått veta att hela orten talade om löfsalen och anledningen till dess nedhuggande, med de mest kränkande anspelningar på Marias rykte. Löjtnanten hade fått i uppdrag att kringsprida händelsen, jemte kongl. sekreterarens ädla bevekelsegrund, att räd