Norrländska Korrespondenten – 9 februari 1869, sida 4

i lanlar och Jysten, Jå tan man wara wiss derom att han blir kallad en turtiniffan då göra? — Uti ett dylilt fall böra de unga damerna wäl bewaka fina bjertan; ty såällskapslifwet, fom ffänter dem jå mycken annan frihet, tillåter dem doc icke begagna. med honom talar allwarsamt eller tot roligt; om bon slrattar,. dansar, eller flämtar, och placerar fig i de behagligaste attituder, skola hennes qwinliga wänner genast. anklaga henne för planer? och stämpla henne fom fotett. Hon förtje nar likwäl ide denna hårda benäms ning. Hwad hon gör är ganffa lofligt, och det stulle aldrig blifwa några gifter: mål af, om qwinnan icke på sätt och wis hjelpte till; och giftermålet är och måste alltid förblifwa af så stort intresse, och of få jätteftor wigt för werlden i all: mänhet, och qwinnan i synnerhet, att wi flicka företager för att försåtra sig om wida det blott sker inom grannlagenhetens gränser. — Af fin godsinthet och ömma natur twingas dessutom qwinnan öfris willigt att söka göra fig sjelf angenäm. Hon är lifwets och samhällets prodnad; utan henne skulle männen återfalla i bar: bari, och af alla desfa skäl är den oftyldiga koketten — det will säga den som icke öfwerskrider ofwan utstakade gränser sce allenast oskadlig, utan fan inarare anses såjom den der gör sin slyldinhet, eller just densamma fom före henne nor och mormor hafwa gjort. Det säges wisserligen att den omedelbara orsalen till loketteriet är en helt naturlig önskan att wara artig och be haglig, och att söka göra sällskapslijwet angenämt. Men wi befara storligen att det ursprungligen ide är något annat än en sjelfwifk önffan att lofprisas och öfwerglänsa andra. Det är möjligt att detta fan wara roligt, men det är få både ollolt och färdömligt. Det strider dessutom emot det pasjande hos båda för nen; hos qwinnan är det oqwinlig!, hos mannen omanligt, hos båda oätelt. Det finnes en enda klass af meuniskor der det möjligen ffulle tunna ursäktas, och detta är den ganska stora klass som utgöres af dessa tanllösa, sjesliga, inställsamma pers joner, fom tro fig hafwa mycket hjerta och mycket warma länslor, men fom i wert ligheten hafwa ingendera delen; hwilla äro sammansatta af ett ifrigt begär att beha-z ga och en oaflätlig sjelswist önskan attinz taga; fom fladdra omlring ifrån den ena till den andra, fägante ömma ingenting, och roande fig sjelfwa på sjärils-wis få mycket de förmå, med ytterlig förgätenhet af allt annat. Det enda wi skulle wilja göra med dessa artiga små personer, är detsamma som Sam Weller gjorde med den tjocke pojken fom försötte kurtisera den wackra Mary. D, Soam! fade Yynalins gen, Qwad jag gerna skulle witja gifva henne en fyf. Hwarpå det berättas att Sam ledde honom bort i ett hörn och der helt lugnt gaf honom en dugtig spark. De fom är föremål för koketteri skulle lätt funna göra ett slut derpå, ty om de ide läto fig förbländas af egen fåfänga, få skulle de gå ffottfria. Då en ung dam, med en djup fud, på en ung herre fästar fina wackra ögon, få är tet bäft för ho: nom att låtsa som om han ej märtte det; alldeles fom John Bull, då fienden på honom slungar bomber och granater. vitet lugnt föratt, och låtsad brist på uppfatt: ningsförmåga jkola jnart afwäpna den ihärdigaste kokett. Men, ehuru mycket wi fördöma loletteriet, wilja wi dermed wisst icke föga att wi gilla voryderiet. Långt derifrån! Hwad wi åstunda är, om det wore möjligt, att, i sällskapslifwet, såwäl som annorstädes, komma till en naturlig, lugn, munter och uppfriskande konversation, ware fig af andlig efter werldslig natur, äfwen wara förwissade derom, att älskaren eller älskarinnan skall blifwa lugut och för: ståndigt mald, och med den bästa möjliga wisshet om att framdeleg blifwa en pas sande och trogen mate eller mata. gerna funna förlåta allt hwad en ung en trogen följeslagare igenom li wet, såtert att det är orätt, och säsom sådant könen emellan, ech fri från alla försök att deruti indraga passionerna. Kunna wi en gång uppnå detta mål, få lunna wi för. Men bwad skall den stackars men aldrig att wälja och sjelfwa fria, utom i stottär, och detta privilegium bruta de Om åter en ung flicka söler göra sig angenäm för denne unge man; om hon