näsa. Kalla det fritt för näsmwift, men så är bet äntå; om ni går ända til kunae, skall ni fe, att ni ej får annan tom, inae ni än änra till franffa eller — tyska lejsaren. Ni är en narr, ers genomswårtade pappersmajestät! Ni har, såsom jag en gång hörde en mycket lärd herre påstå, en fertele8 förmåga att reta folk mot er, äfwen om ni möjligen fan ha rätt i faf, och ni torde wäl oc någon gång hafwa kännt smärtsamma följder deraf. Hwarföre sitter ni vå ide heldre i lur vet och räknar edra prenumeranter och de wackra, afundswärda annongsintras terna? Mi kunde göra det om ni late bort edra irrläror om folkets rättigheter, om upplysningen säsom en gemen fom tillhörighet för alla, om friheten såsom en af samhällets grundwalar, om follets rätt till matten, ia ni kunde rå wara aktad och ärad, kanske ernå en del bättre makt än den, ni nu inbillar er ena, kanske till oc) med kunnat befinnas tjenlig att fylla en ftol bland ftarsfullmäktige, bland hwilka stolfyllnar synes wara hufwursak få länge man skall plikta för att ene stol är tom, men der en tomhet på stolen uppfyller allan rätts färtinhet. Och neg bare ni hwars buf: wur lösa idcer, såsom jaa wisat dem mura, wittna om brist på bufwud, likwäl fun: nat fylla en sådan plats. Men ni har stått i ljuset ech skymt er sjelf. Det är ej mer än rätt åt er: det wederfares er endast rättwisa. Lyd mitt råd, ers publicistiska storbet, läng bort alla edra wilta irger, öfwergå till ten rätta sociala tron, låt bli att onörigt försöka bära samhällets tunga bördor på edra belackade axlar, och — tro mig — tet är ännu ej för sent att tet fan bli någorlunda riktigt folk af er Lyd mitt wälmenta råd! Låt bli att yegera!