En löfsals historia. Novell ur verkligheten af förf. till IIöga Dals Prestgård. (Forts. fr. n:o 10.) Kongl. sekreteraren, hvilken hade sig noga bekant dagen för Marias hemkomst, hade uti en liten vänlig biljett inbjudit löjtnanten till prestgården samma dag, för att göra honom den glädjen att bevittna den öfverraskning han beredt de älskande. Han hade ju lofvat honom att för alltid afbryta deras löfsalsmöten, lofvat honom att få se både medlet och dess verkan. Stygrell hade nu redan länge väntat Maria och den förhatlige informatorn — ty nog skulle han komma samma dag som hon, det var naturligt — hade, vid bullret af vaguarne, begifvit sig ned från gårdens terrasser, der han suttit med löjtnanten, för att, som han till honom yttrade, se efter hvilken af koutrahenterna, som nu anlände. Men vagnsbullret tystnade. Morbror gick vidare och såg nere på stallbacken vlilla Calle och Polle, jemte en skjutskärra — Har du inte din syster hem med dig? utropade morbror Svante stäm, ; 1 1 hyn Ä (rer EGT tande, då han hunnit Calles grannskap. JO