(Jnsändt.) Herrar W-Garre. Sevan tjngondedag jul, tå MNi ärelmodigt, genom barnfesten, aladte månaa fattiga mörrar och ännu flera barn hafwa mi tänt of häfta en skult, hwilken mi härmed, fastän sent, önska till någon: del infria. Wår skuld är åtminstone tacksamhetens. — Känslan, fom, buru aers na wi än önskat tacka vem för Eker, hafwa, af lätt förklarliga skäl, alltför tänge stannat inom wåra eana bröst. En hjertlig tacksägelse för Ever hån komst af wåra — af de fattiges — barn är hwad wi härmed hembära Eder! — Det är wår och wåra barns alädje och tacksamhets innerliga tacksamhet! — och barnahjertats glada välsignelse, beled: jagad af modershjertats diupa allwar, wi öfwerbringa Erer! J hafwen welat göra de fattiges små, delaktiga af julens glädje och rikedom: wi wilja bedja med dem, att herren måtte belöna Eder! Bi förbliftwa all: tid tacksamma Mödrar.