ännu vågat tillstå för sig sjelf. lysande uniform och förtjusande militärmaner. En orsak måste finnas och han upptäckte slutligen att den verkligen fanns och denna förtretliga, obegripliga och lumpna orsak var — den simpla studenten, informatorn för Marias bror! Svartsjuka och sårad fåfänga bragte nu det nobla löjtnantshjertat i häftigt uppror, och kärlek och vrede brottades derinom om herraväldet. Han besökte dock prestgården lika ofta som förut, ja, kanske oftare; men dessa besök förorsakade honom alltid ny smärta; ty oaktadt Marias vänliga och älskliga väsende, oaktadt den jungfruliga blyghet, som stod skyddande på vakt vid hennes kärleks unga lustgärd, så trängde dock svartsjukans lurande blickar dit in och såg hvad hon knappt Den der förfärliga tanken att, då han måste lemna henne och säga henne sitt farväl, veta och se studenten, den förhatlige bondsonen, stå qvar vid hennes sida, att veta honom somna och vakna under samma tak som Maria, — hu! det var en infernalisk tanke, väl väl värd en duell, om sådana numera varit brukliga och om rivalens stånd och samhällsförhållanden gjort honom värdig en dylik ära. Men icke blott löjtnanten, utan äfven en annan hade upptäckt de ungas