Norrländska Korrespondenten – 29 januari 1869, sida 4

1 glaset får han titta ner, Der drufvan doftar liksom rosen; Han lukta får — men vill han mer, Så svaras honom: yJo! på nosen o Han utsatt är för tusen puts, Den gamla hedersledamoten. Hur ofta i den värsta smuts Blir icke näsan jemte foten! Hans lott alltjemt i lifvet var Att hånas, skrattas åt och frysa. Men tyngre voro dock hans dar, Om han ej snusa fick och nysa. En ära finnes dock bestämdt För näsor, långa eller korta: Det är, att ansigtet är skämdt, J fall att Nasus vore borta, E. Sehlstedt.