Norrländska Korrespondenten – 29 januari 1869, sida 2

Och jag helsar detta tillfälle med glädjev, svarade Blum med en stämma, som han förgäfves sökte göra fast. Dock vill jag först söka med goda ord bringa fienden till besinning och släcka hans grymma blodtörst. Han gjorde min af att närma sig dörren, men möttes af Lennart, som hejdade honom wmed orden: oflär behöfvas armar bättre än ord, herr magister. Der har ni ett godt gevär. Tag det och visa, att en man står bakom edra ord.A Lennart har rätto, inföll majoren. Det är lönlös möda att spilla ord på moskoviterna. Nej, krut och bly det är ett språk, som de bättre förstå. — Nu måsten j begifva eder in åt gärdssidano, fortfor han, i det han närmade sig fruntimmerna. ären der bättre skyddade för kulorna, som snart börja dansa här. Följ ni damerna, herr magister; jag antager att ni skall finna er bättre i deras sällskap än i moskoviternas, hvilka sannerligen icke äro passande umgängesvänner för en andans man. Majoren kysste härvid sin maka på pannau, medan Lennart ömt slöt Helena i sina armar och de båda paren försjönko ett ögonblick i hvarandras åskådande, hvarutur de rycktes af den uppflammande lågan från de antända gårdsbyggnaderna, kring hvilka ryssarne redan svärmade.