— dersöka fiendens ställning steg löjtnanten, som hade befälet öfver transportbåtarne, i land och lemnade bätbesättningen åt sitt öde. Vi väntade honom ganska länge, men måste slutligen lägga ut från stranden, för att ej blifva tagne af de anryckande ryss arne. Fy tunnor tusan en sådan erkeförrädare! utropade majoren lågande af vrede. osfan skall aldrig mera träda öfver min tröskel.Himlens straff drabbe den, som öfvergifver sina fäders j rd, då denna behöfver hvarje manlig arm till sitt försvar! återtog Blum med illa dold tillfredsställelse öfver majorens nyss uttalade förkastelsedom. Skulle fienden nalkas vär lugna bygd, skall ej ens den heliga drägt jag bär hindra mig från att med vapen i hand värna fosterjorden. Bra taladt, herr magister; ni är en ärans man? Ornfelt tryckte varmt prestens hand och fortfor: Helena, jag löser dig härmed fråa ditt löfte till förrädaren, hvars hand må förtorka .. Anfäkta och regera h inföll här korporal Stolts vredgade stämma. Hvem kallar min löjtnant förrädare? Den vill jag se hvitögat på. Med utropen Lennart! och Helena! hade de båda unga störtat i hvarandras armar, innan majoren, som kände sig helt besvärad af den gamle