Norrländska Korrespondenten – 26 januari 1869, sida 1

yderiboden. ningen samt den utbildare reserven och det mobila nationalgardet ha gifwit åt Frankrikes wapenmakt ren oundgånaliga utwecklingen. Wi kunna således, sade kejsaren, uttala oss, i enliabet med wåra böjelser, för fredens upprätthållande. Förhällandena till alla främmande mafter äro wänskapliga. Konferensen närmar fia sitt mål, enär alla deri dels tagande ombud äro ense. Enär således ingenting hotar att störa ten allmänna endrägten, torde månafaldiga tilämnade reformer kunna genomföras Slutligen uttryckte kejsaren vet trygs gaste hopp att te förestående nya walen till levamöter af andra kammaren skulle komma att bära wittne om att nationen ej önskar någon revolution, utan ett nära förbund mellan de båra statsmakterna i förening med frihet (2). Konferensens andra sammankomst sistl. tistag räckte ide lång stund. Den börs jades kl. en qwart öfwer 4 e. m. och slutates redan kl. 5. Man sys elsatte fia med justering af lörtagens protokoll, hwarjemte anmärkningar gjordes öfwer Greklands hållning och dess ombud Rans gabes uppförande. Hr Rangabe war icke tillstäres. Officiösa pariser tidningen Conftitutionnel för ben 13 venneg ftrifwer med affcende härpå: Man måste beklaga att arekiska res geringen, hwilken sedan den 2 Januari haft kännetom om ven fällning, fom inom konferensen blifwit henne anwisad, samt icke afslagit inbjudningen att deri deltaga, beslutat i sista ögonblicket endast för en formfrågas skull uppställa fmårinheter. Den 20 dennes hakce konferensen ett möte. Sannolikt skall Walewsky (2) öfwerföra konferensens beslut till Athen. Han skall om söndag gå om bord i Marseille. Blå boten har i dag framlagts för lagstiftande församlingen. Enligt en tysk tidning skall fonferens fen, derest Grekland ide rättar sig efter de fattare besluten, ännu en gång fam: manträda för att rårgöra om hwilka mått od) steg fom böra widtaaas för att hindra utbrottet of ett krig. De i tons ferensen deltagante malterna är benägs na att eventualiter öfwerlemna åt Frank: rike wertställiaheten af deras beslut. Konferensprotokollet förklarar, att det är stritande mot folkrätten att qynna uppror mot en grannstat, att beskydda blokadbrytare och att hemligen under stödja friskaror. Förklaringen cfwerfändes såsom kellektivnot till Athen. Om Grekland instämmer i de uttalade åfia: terna, få uppmanas Porten att återtaga sitt ultimatum. Jtalien. En engelsk tidning meddelar, att man inom fort motser en nordamerikask effaders ankomst till Medelhafwet. Grekland. Victor Hugo har skrifwit till en aret wid namn Canellopoulo ett af fina mans liga egendomliga, forta bref, hwari ban såäger att Cretas sak är Greklanns fat och att Greklants sak är Europas sak. Diplomatien är endast furstars lift i motsats till Guts logik. Men när den rätta tiden kommer, skall Gud segra. Hbwad den store brefskrifwaren sjelf mids kommer, är han blott en röst, fom enwist fortfar att ropa, men förlorar fia i de med framgång krönta orättwisornas triumslarm. Dock, hwad gör det? Hörd eler ide, skall han ej tröttna: Grekland fan räkna på honom. Turkiet. Portens sätt att tillwögagå mot grekerna tadlas mydet i åtstilliaa utländska titningar. Auasb. allgem. Zeitung är wisserligen känd för att wara särdeles wänligt sinnad mot Turkiet; ide desto mindre ha rreri intagits följande meddelanden från Pera (ven förstad tid Konstantinopel, der eurepeerna bo) angående grekernas förwisning: Det sätt, hwarpå grekerna förwisas härifrån, gör den turkiska regeringen föga ära; hon wisar derigenom att landet ännu ide förtjenar mara medlem af det europeiska statsförbundet. Hennes omärviga, äkta asiatiska politik förmår ej wäcka några sympatier. Feg och krypande mot den makt fom hatar med mölrfam