ordna och att wilja utav lyx, utan stora omkostnader, men på ett sätt, fom till: frersställer smaken och inbilningen. Den fattigaste flicka af folket har en blomma i sitt fönster: är ide detta ett bewie, att lifwet kan förskönas unter hwad ytttre wilkor som helst? Förfiningen i lifwet strider på intet sätt mot moralen, när den icke står i missförhållande till wära tillgängar. Är ide naturen smakjul? Har den ide åt fina örmjulaste alster gifwit en mera lysande prydnad, än Salomos i i all hans herrlighet? Hus: hållet har alltså fin förfining, fin frönbet, till och med fin poesi. Den store tyste skalden hade reda derpå, han, fom, då han i fin roman Werther wille på scenen införa en förtjusande hjeltinna, ide fruktade att wälja en af hushåällets wanligaste tilldragelser, att wisa oss henne utdelande smörgåsar till fina små brö: der. Poesien ligger hwarken så långt borta eller få högt upp, fom wåra dröm mare påstå; hon är bär, bon är ter, hon är öfwerallt, och i fyn: nerhet i de enkla sakerna. Kakelugnswrån, det ronda bordet, aftonmåltiden, barnets toalett, fe ver familjens poefi. Lycklig ven, fom wet att smaka ten rena njutningen, fom dessa saker erbjuda, och fom ide tror, att det är nörwänbdigt att hafwa feber, för att njuta af lifwet! Fenelon, i fin beundranswärra Af handling om slickors uppfostran, lånar af skriften en skildring af en kraftig qwinna, af en Elof och arbetsam husmober, hmilten i skolen höra med nöje, och hwilken på ett bildrikt språk och med präftiga ord uttrycker te sanningar, fom jaa här försölt att komma ever att inse: Hon är mydet ädlare än te allratosteligaste perlor. Hennes mand hjerta tör förläta sig uppå henne, och bergning skall honom ide fattas. Hon gör honom ljuft, och ide ledt, i ala fina lifsragar. Hon brukar fig på ull och lin och arbe tar gerna med fina händer. Hon är fåfom ett köpmansskepp, fom fin beraning fjerran efter hemtar. Hon står om natten upp, och gifwer sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del. Hen tänker på en åker och köper honom, och planterar en wingård af fina hän: ders frukt. Hon gjordar fina länder fast, och frärfer fina armar Hon mär-. fer hwar hennes handel tan hafwa före kofring, hennes lykta utsläckes ide om natten. Hon räcker ut sin hand till roden, och hennes finger fatta tenen. Hon utsträcker fina händer til ven fat: tige, och räder fin hand åt den torftige. Hen fruktar icke för sitt hus för fnö, ty hela hennes hus hafwer dubbla fär der. Hon hör sig täcken; hwitt silke och purpur är hennes kläte. Hennes man är prisad i portarne, när han sitter när landets älrste. Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon åt främarne. Hennes pryrning är, att hon renlig och flitig är, och framdeles skall hon le. Hon upplåter fin mun med wishet, och på hennes tunga är täckelig. lära. Hon ser till, huru det i hennes bug tilistår, och äter ide sitt bröd i lättja. Hennes söner komma upp och prisa henne salig; hennes man lofwar henne. Många röttrar samla rikedom; men tu öfwergår dem alla. Täckelig och däjelig wara är intet; en qwinna, fom Herren fruktar, den stall man lof: wa. Hon skall rosad mwarra af fina hän: ders frukt, och hennes gerningar skola lofwa henne i portarne. A OCBAAMNNDa