om unlversttetets sorslyttning till Dul: wudstaren. De filosofiska och theologiska fakultetera böra wara qwar i Upfala. Den medicinska bar ju redan ena foten i Stockholm och hwarföre tan han då ej få ha qwar ten andra i Upsela. Mevici förlora ej på det — det wisar oss dagliga erfarenheten. Men — juridiska fakulteten: den bör owilkorligen till Stockholm; der skulle den nog funna beredas husrum gratis i något af de måns ga kollegier, af hwilla, wid embetgmertens reorganisation, sannolilt ett eller annat får taga afsked. J Stockholm skulle de juririska före läsningarna winna en ofantlig betydelse, och juristbildningen blifwa mera praktisk och ej inskränft till lollegie-läsning, får fom tet skett i alla tider. Måtte vers före juridiska fakulteten redan mid nästa rikstag få respengar och mardhesroute. J hwad samhällsställning menniskan är, behöfwer hon kunna juririk. 9. Rör ej wid tryckfrihetslagen i annan måtto äu att starganre deri ins tages, att utgifware af en tidning förs bjude8 lega fig en answarig utgisware. Ar utaifwaren ej få wälkänd, eller har han förwerkat fin medborgerlisa heder och ära, få att han ej får fjelf utfätta fitt namn, låt då gerna den titningen upphöra. Att bruka bulvaner inom tics ningsskrifweriet eller rättare sagrt mid utgifwantet af tidningar, ret miffrediter rar hela fåren. Man war också ense derom wid sammanträdet sistlidne års sommar i hufwudstaden. Nog är tet ett spektakel, att en ans nan får lida straffet än den fom begått brottet. Det är i mår tanfa en ganska fund åfiat: att bwarje tidning bör ine nebålla uppgift på hwem, fom är den answarige utgifwaren. 10. Skaffa mera lämpliga tfreditlagar, än dem wi hafwa, men bestäm res ) dan mid denna riksdag att redbar gäl I denär, efter slutad konkurs, må funna erhålla kraffrihet. Detta war kanske ett djerft tal, som ej smakar wäl. Saken är ny hos oss, dock ej oförsökt hos andra. Många bedrägerier i wårt land hade sannolikt warit oajorda, om traf: frihet efter redbar konkurs wore lag. Nu wet hwar och en att han, efter fon kursen är rättslös; ty wäl eger han rättigbet att ärfwa och förwärfwa, men med ven följer oc skyldigheten att med detta afbetala gamla skulder. Med denna spegel för ögonen krånglar han med affärerna före konkursen, tills de blifwa ohjelpliaa; inwecklar fia i äftvens tyrligheter, öfwerspekulationer, påhittar bedrägerier, samt, om han ej har mod att öfwerlefwa sin ruin, slutar — med ett skott för pannan eller ock med att emigrera såsom bedragare. Se der den historia, fom nutidens tidningar i årar tal upprullat för wåra ögon. Mej — ge kraffrihet åt redbar gäldenär och han ffyndar sannolikt att förnöja kreditorer. na medan ännu boet har mindre skulder och säkrare tillgångar. 11. Tag bort skottpenningar för Björn oc) Räf, af de ffälwetenffaps-akadvemien anfört. Nalle har wärderik hud och läckert fött, och det lönar fig noa att fälla honom utan skottpenningar. Man wet ju tillika om Räfwen, att der han blifwit utrotad, ver har man funnit fia ; böra införskrifwa honom, såsom en nöd: wåndig regulator emot ven mängd fmådjur, fom gör menniskan skada. Lefwe således Räfwen! och måtte wi slippa att importera michel af brist på wård om dem wi ega. Det är ju en wacker åderlåtning på statskassan: 129,000 rdr i skottpengar på ett år — tet är bestämdt ett slöseri. 12. Tag bort alla anslag till de i hywarje län förekommande Rättarestolor, men låt Alnarp och Ultuna fåfom in tituter stå qwar. Uppmuntra deremot nrättandet af smärre mönstergårdar — u flera ju bättre i hwarje län. Rit areskolorna hafwa öfwerlefwat sin tid. eandtbrukswetenskapen är numera få all. nänt spridd i riket, att man med skäl an jäpa: insigt att sköta rationellt landt)yruk fattas nog ide, men deremot pens ar, förlagskapital. J fammanbang härmet: låt alla Stam olländerier i riket upphöra — de ut öra ett oting och föga nytta; men wäl afwa de infört tuberfel-fjufdomar och (1;9 skador hsanp nstfvoanturon MI ttra — —V mu m m— ——— — ef