Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1869, sida 3

hindrade mig ifrån att begå en dumhet, och om jag nu förlåter, att ni stängde in mig som ett farligt djur, hoppades jag, att ni förlåter det obehag vi förorsakat er. På detta kunde jag endast svara genom en förbindlig bugning och en varm handtryckning, och några ögonblick derefter sutto vi förtroligt samspråkande omkring ett inbjudande frukostbord, då jag erhöll följande förklaring öfver huru försoningen tillgått. Brukspatronen hade, så fort han blifvit utsläppt, skyndat till sina slägtingar i närheten af Ystad, derstädes träffat Constance samt blifvit genom hennes bestämda nej och de öfriges öfvertalningsförmåga öfvertygad om olämpligheten af hennes förening med Kristian. Sedan han af Constance fatt veta att sonen vistades i Köpenhamn, hade de begifvit sig dit. Adele hade under tiden anländt från Stockholm och straxt derefter hade samtidigt försoningen och förlofningen firats. Det faller af sig sjelf, att jag blef bjuden att bevista bröllopet, men som mitt arbete hindrade mig ifrån attlemna staden, så måste jag afstå från detta nöje och vara belåten med dessa minnen af En Roman på Jernväg?(Slut.)