Norrländska Korrespondenten – 15 januari 1869, sida 3

det fordrades ett härdare hjerta än mitt, för att kunna emotstå honom. Min ställning var allt utom behaglig. På ena sidan fadren med sina anspråk och förebråelser, på den andra sonen med sin förtviflan och kärlek, samt jag midt emellan dem med min ovisshet samt otörmåga att döma på hvilken sida rätten fanns. Men jag var nödsakad att välja, och mina unga läsarinnor skola åtminstone förlåta mig, att jag lät värfva mig af Venus och beslöt att segra eller falla för de båda älskandes sak. Härefter började vi åter att öfverlägga. kristian hade kastat sig på sängen ooh jag giak fram och tillbaka på golfvet, båda till det yttersta ansträngande våra hjernor, för att kunna vilseleda en vredgad faders vaksamhet, då vi hörde någon stanna utanför dörren samt en hand tveksamt läggas på läset. Vi hade glömt att rigla dörren; dentidigt. Kristian reste sig på armbägen och jag stannade förbluffad midt framför dörren, hvilken vi bäda sixerade med genomträngande blickar. I detta ögonblick fick jag en aning om hvad det vill säga då på en gång en storm af känslor jagar genom menniskans af passioner upprörda själ; då allt koncentrerar sig i en enda organ, och all vår förmåga att tänka, känna och hand