Norrländska Korrespondenten – 15 januari 1869, sida 2

vi på aftonen till Jönköping. likväl med mycken större erfarenhet och deraf föranledd försigtighet. Om vi hela eftermiddagen varit nödsakade att vid hvarje station vidtaga utomordentliga åtgärder för att ej bli upptäckta, i händelse fadren stannat qvar vid densamma för att invänta oss, var det i Jönköping ännu behöfligare. Vi hade under vägen haft en djupsinnig öfverläggning och dervid öfverenskommit, att han säkert inväntade oss antingen der eller i Malmö, hvarför den största försigtighet vid dessa stationer skulle iakttagas. Vid Habo station satte vi oss derföri olika kupeer och vid framkomsten aflägsnade jag mig genast från bangärden medan Kristian qvarstannade i vagnen så länge det var möjligt utan att väcka uppseende, hvarefter han på omvägar skulle smyga sig till jernvägshotellet. Behöfligheten häraf fick jag snart erfara. Kuappast hade jag satt foten öfver tröskeln af det nya jernvägshotellet, förrän jag mötte vår buse, blossande röd, med gnistrande blickar och grym att åse. — Min herre! skrek han vid första anblicken af min ängsliga figur. Hvar är min son? Jag vet att ni rest i hans sällskap och jag släpper er inte, förrän ni anvisat mig hans vistelseort.