ej återfinnas, hvarför vi med oförrättadt ärende måste återvända till hotellet. Afgångstimman nalkades emellertid, hvarför jag vid min återkomst med största skyndsamhet måste göra rätt för mig samt hasta in i en kups. Straxt derefter afgick bantåget, och min sista blick till hotellet uppfångade den sörjande familjen; om den förlorade sonen kuude jag deremot ej erhålla den minsta underrättelse. En jernvägsresa är en bild af lifvet. Rastlöst rusa vi framåt med en fart, som ej hejdas af några tillfalligheter; oupphörligt ombytes panoraman och vi erhålla deraf endast flygtiga intryck, hvilka ögonblicket derefter blott qvarstå hos oss som dunkla minnen; de medresande förändras vid hvarje station; somliga komma till, andra gå ifrån; alla främmande och likgiltiga för oss, blott egande så mycket värde, att de för några ögonblick tjena som mål för vår nyfikenhet. Endast början och slutet äro olika. Vid början stå vi visserligen okunniga om hvad som skall tilldraga sig under resans lopp, men vi hafva dess mål klart för våra ögon, hvilket ej är förhållandet vid vår vandring genom lifvet; och hvad slutet beträffar, så veta vi, att det ej skall hafva någon annan verkan på våra öden, än att vi blifvit några dagar äldre,