BHen frågan fom ide kan falla. Få frågor hafwa wäl blifwit få grund: ligt, få omständligt behandlade fom frå: gan om den kommunala rösträtten. Hon har wäl af hundratals swenska tidningar blifwit wänd och omwänd och s:ärskådad från alla Håll och lanter, och de ojemförI I I ligt flesta hafwa derwid lommit till det resultat, att ifrågawarande röstgrund är ett oting, en falsk slutsats af falska pre. misser, en skriande orättwisa mot en tal. rit follklass, ia ett totalt förnekande af personligheteprincipen. Att ämnet åäl ännn ide blifwit uttömdt, bewisas de talrifa insänra uppsatser, som noftdagligen flå att såsa än i den ena, än ID andra tidningen, och hwitta alla ywar i fin mån bidraga till ytterligare belysning of det öfwerllagade missförhällandet. Häromdagen stod en särdeles wäl ffrifwen artifel rorande den kommunala vöftråtten införd i Malmö Handelstidning, hwilfen wi taga oss friheten att här åter gifwa. Denna uppsats är af följande lydelse: Detta är werlligen ett ämne af den allra största betydelse och förtjenar utan twifwel det stora intresse hwarmed det omfattas, tv frågan är ide blott att få en rådande större olägenhet afhjelpt, utan äfwen att få en wigtig princip, perfonlighetsprincipen, erländ, hwarom striden rör sig. Denna strid föres emellertid med sådan iswer, att man å någondera sidan ännu ide giswit fig tid att granska frågans werlliga beskaffenhet. Man är doc, tyckes det, temligen ense om den principen, att stvldigheten att ffatta al strar rättigheten att rösta, och att be stattningen utor rösträtt är tvrani. Men nu kommer den wigtiga omständigheten att den ene sslattar mer än den andre. Derigenom har man fommit till den åfios ten, att den fom skattar mer skall också ha fiera röster. Det är engelsmannen Stuart Mill fom först närmare utmed: lat denna de nyare tidernas uppfinning, och nåra lagstiftare ha funnit den få före träfflig, att de helt och hållet lagt den till grund för kommunallagarne. Det är fålunda det tilla ordet mer, fom ide blott ligger till grund för det befiående, utan äfwen utgör twisteämnet. Hwilla äro då de, som betala mer i skatt? Ar det de rila eller de fattiga? Vädadera, alltefterfom man tar det. Tänler man fig ffatten såsom en pars quota, en gård afpassad efter ens tillgångar, få sk attar