rusade ur kupeen, i förbifarten trampande hushållerskan på minst ett halft dussin liktornar, medan hon upphof väldiga klagorop och mopsen skällde. — Aha! tänkte jag. Der ha vi ödet i form af en diger pappa, dito mamma och en ... Men hvem kunde den unga flickan vara? Kära läsarinna, jag var nyfiken. IIon såg rätt bra ut, ehuru hon ej var så vacker som flamman vid bangården i Stockholm. Hennes ögon voro vemodigt fästade på honom, men jag märkte något tillbakadraget hos henne, som bevisade att hou ej var hans syster, och gaf något obestämdt åt deras förhållande till hvarandra. Jag ansåg henne antingen som en påtrugad, och således förhatlig, fästmö, eller ock en likgiltig bekantskap. Jag skyndade emedlertid ur kupeen, men skred sedan endast långsamt framåt i deras spår för att kunna fortsätta mitt just ej så hederliga värf: att lyssna. Sedan min reskamrat förmedelst hjertliga omfamningar helsat på far och mor (hvilken identitet ytterligare bekräftades under samtalets I pp) närmade han sig den unga flickan och räckte henne handen med isande köld, medan han mumlade några ohörbara ord. Denna kallsinnighet smärtade henne synbart. All färg flydde från hennes ansigte, hon slog ned ögonen, kanske för att sönderkrossa några tågar, och jag tyckte