Norrländska Korrespondenten – 29 december 1868, sida 3

För nedanstående utdrag ur ett bref till en landtbo är hos red. begärt plats i tidningen, oc hwiltet har följande Iydelse: Du må tro att här pågår en hårdan strid om bränwin, om Snundemwalt skall få handla ensamt dermed eller om landeboerna skola få dela med dem. J stadens tidningar uppträder den ena bränmwinslämpen efter den andra med pennor Mördande fem — fynålar. Alla hafwa te till dewis i sina sköldar, sedlighet, helsa och wälstånd, men elata tungor påstå att å sköldarnes balsida stå 90 tusen utom eu myckeuhet pensioner. Hwad met jag. Nono rycker fram med eu uy trollfors mel, ett nytt abracadabra, och tror fig dermed beswärja bränwinsfrågan. En ohyfsad menniska, Homo rusticus, åter hyffar om trollformeln och gör en twärsäker flut-doc. En annan tycks ha kommit i drift, hwar han hamnar torde wara ofö kert. Ånnn en annan, en Poet X., har äfwen öfwat sig i bränwinsfrågan. Han lyckas troligen bäst, ty han har tagit ett exempel, fom afskräcker. Han har, fom man fäger, målat fanden på wäggen och hwem är nog djerf att wilja köpa bräns win af fanden, inte blir det X. förmodar jag, såwida ide den målade fanden är mins dre farlig än man tror, och hwem skulle wilja hafwa fanden till fomrat — ingen, måhända icke ens en pensionär. Få se, det lyckas X. att helt och hållet stämma bränwins-flodeu, men hwarest skall han då wattna sin pegasus.