Norrländska Korrespondenten – 29 december 1868, sida 2

taga att naturen, då den är iklädd sommarens högtidsskrud, är här leende och skön, omvexlande med hvitstam miga björkar, vördnadsbjudande ekar och dystert gröna furor, blomstrande ängar och rika sädesfält samt, som en spegel till allt detta, en klar, blåögd insjö. Elineberg är också ett förtjusande ställe. Egendomen har i flera år tillhört dess nuvarande egare herr Carl Hjelin, som bebygt den, anlagt trädgård och park samt i betydligt afseende förbättrat hela egendomen. Det är straxt på eftermiddagen. I ett stort, ljust och trefligt rum nära salen sinna vi familjen församlad. Det är det såkallade arbetsrummet. Muöbleringen är enkel. men beqväm och treflig. I den med hemmaväft tyg klädda soffan har husets värdinna intagit sin vanliga plats jemte ett äldre fruntimmer, hennes mor, som för närvarande häller en liten rosenkindad flicka på sitt knä och hvilken hon har börjat lära det kinkiga a, b, c, d. Elin, som i många år varit fu Hjelm, är en i allo lycklig mor och maka; sjelf ett mönster af ordning, godhet och flit, har hon så småningom öfverflyttat dessa egenskaper på sina barn och sin öfriga omgifning. Hennes äldste son, Elias, en vacker tjugutvåärig student, är för närvarande hemma, men skall nästa sommar pro