Ett Inloftons-befök. (Ur 7Grenljufet, af G. Janzou.) Nu ifrån det enkla tjället Jag i ståtliga Hotellet Till en mättig man will gå. Kronor skimra, ljusen blända, fwer golfwen äro spända Mattor med buketter på. Oc trymåer i gemaken Jfrän golfwen upp mot taken En narcissus-källa är. Doftande af rose och sällsamt Prydra i livre, beställsamt Domestiter syssla ver. Och salonaer, rikt förgylda, Bli of slägt och wänner fyllda, Här är ster familiefest; Lystet hwarje blick sig fägnar Oc ur julktlappskorgen regnar Fröjd, fom löps och kostar mest: Guld, briljanter, garnityrer, Album, skämtsamma broschyrer, Ytan guld och språket ömt. Franska lysande kostymer, Siden, kaschmirs-schalar, plymer, J atrapper allting gömtt. Qwåällens fröjd är redan ninten Och surprisens blomma bruten, Redan sloka hennes blad. — — — -Zättre fick wäl ingen annan? — Kanske? — Moln på öfwer pannan, — Ben fom kunde wara glad! Halfwa natten man passerar, Smickrar, skrattar, konverserar Gäspar, spisar och går hem; Sofwer än, tå orgeln tonar Till Hans lof, fom allt försonar — Barnet uti Bethlehem.