annat än med bedröswelse man ser, huru det tillgår wid de folknöjen, fom under, Julhelgen mångenstädes hållas i wåra bygder. Bränwinet, denna kropp och själ lika mydet förderfwande dryd, strömmar der wanligwis till öfwerflöd och till följe af dess inflytelje gör fig en anda af råhet, wildhet och djuriffhet gällande, hwarifrån en Christen ide kan annat än med sorg wända bort ögonen. Swordomar hwäsa, oanständiga wisor höjas, groft stämt uttalas, förnedrande åt börder wisas, smutsiga berättelser uppdukas; med ett ord, sällstapligheten antager en art, der hes dendomen få bjert träder i dagen, att man har wårt föreslälla fig wara i ett Christligt land, än mindre mid en af de största bland Chriftens domens fefter, Julen. — Swårt, mydet swårt är att finna botemedel mot detta onda. Ått fjäll stapligt folklif kan ide, får ide förbjudas efter förhindras. Men jå länge folkliswets onde ande, rusdryderna, ohejdat får utöfwa sin inflytelle, fan det ide blijwa annorlunda än det är. Hörs gäfwes anstränger fig själaförjaren och menniffomännen att medelst ordets kraft motsätta fig Härjningarna af denna onde ande. Ända till dess lagstistningen med estertryd griper in i förhållandena blifwa resultaterna ringa. Men tagftilte ningen ligger in i händerna ide blott på mennis stowänner, utan och på sådana personer, hwilka wilja odra på de menstliga passionerna. Hednas wäsendet har ingen kraftigare befordrare, och Christendomen ingen mäkiigare fiende, än rusdryderna, för få widt fråga är om det egentliga folket. Odjå blir aldrig Julglädjen i det sällskapliga folklifwet hwad den borde wara så länge dessa dryder fortfarande få härja wåra länder. Helt annorlunda fule det gestalta fig, om de woro borta. Åbland de srommas lilla ffara går det od redan annorlunda till. Der märker man, att man befinner fig i ett Chriftligt land och wid en Christen fröjdefeft. Glada samtal och glada sånger omwexla der med åhörandet af det ord, som gör den enfaldige wis; och man kan på de församlades anleten läsa den heliga fröjd, som bor i deras hier an. Det Christliga lifwet i fors men af sällstapligt folklif är doct ännu blott i fin förfta begynnelse. Dess unvedling är fördes hållet åt en oanan tid. Wi hoppas att den stall komma. Da blir oc Julen Helt wisst firad på annat sätt i wåra bygder, än den nu mångenstädes firad. Hell, Zions Konung, fom från himlens throner