Norrländska Korrespondenten – 22 december 1868, sida 4

llvad är en Informator! En man af akademisk race, Ett slags Apthekare, som krossar Små kunskapsfrön, som med karbas Ges in åt våra söta gossar. Det i familjer är en sed, Att han skall till för pojkar vara; Och derför får han vara med — Som en nödvändig smörj-burk bara. Salongens ton han ej förstår, Fast han sin halsduk sirligt knyter — Och blyg till den grad att han går I farstun ut, när han sig snyter. I kunskap ofta sadelfast, Han stundom tillhör de tafatta, Men också är han vanligast I rangen näst familjens katta. Skall det en utfärd stundom bli, Och han får vara med i svängen, Då sitter pojken inuti, Och Informatorn bredvid Drängen. Hans kall är tungt på många vis, Och stundom är så svårt att plugga Latin i mammas lilla gris, Som att få folkvett i en sugga. En Informator, kära du! Som till ett sådant kall är slagen, Han bör ha tålamod som sju, Och en iskällare i magen.