Norrländska Korrespondenten – 22 december 1868, sida 2

IIon blef dock icke obemärkt; ty alla de unga kavaljerernas uppmärksamhet var redan fästad vid den vackra slickan. Hjelm dausade första valsen med Elin och mången af de sittande matronorna och de åskådande herrarne läto ; sina blickar med välbehag dröja vid vackra paret, som båda dansade så väl; ja uppmärksamheten drogs till och med från Oda till Elin och hennes ståtlige valsör. Axel såg ej längre så betagen uti sin fästmö; äfven hans blickar drogos till Elin. Oda, som vid början af balen varit så glad och lycklig, var vid slutet deraf nedstämd och vid dåligt humör. Man gaf akt derpå och gjorde i tysthet sina reflexiouer. Vid hvarje sådant tillfalle, det må vara inom de högre eller borgerliga klasserna, finnas alltid aktgifvande gamla tanter, bade af gifta och ogifta ståndet, som tro det vara deras uppgift att se och uppsnappa allt, hvaraf de kunna göra slutsatser och ämne för elaka och skandalösa historier. Ville så, vid detta tillfälle, ett par gamla fruar och en fröken på öfverblifna kartan veta, att löjtnant Axelicke var det ringaste kär i sin fästmö, det kunde nu hvar och en begripa, som observerade med hvilka blickar han följde trädgårdsmästarns flicka. Och man förundrade sig ganska storligen öfver att friherrinnan C. lät dylikt passera.