Norrländska Korrespondenten – 22 december 1868, sida 2

De fyra ärstiderna. En liten teckning ur verkligheten af Betty. (Forts. fr. föreg. u:r.) Baldagen var inne. Från när och fjerran ankommo gäster till stort antal. Aldrig hade Oda varit skönare än då hon i sin smakfulla balkostym, en skär sidenklädning, garnerad med friska rosenknoppar, blef synlig för gästerna. De rika, mörka lockarne voro . uppfästade med ett dyrbart juvelsmycke och prydda med en enda halfutslagen mossros. Ett sorl af beundran hördes af den eleganta samlingen då dagens hjeltinna, lätt och graciöst som en elfva, sväfvade in i den fullsatta salongen — Hon är, på min ära, rätt täck! — tänkte Axel och gaf mer mer än vanligt akt på sin sköna fästmö. Också hade Oda att fröjda sig öfver hans varmaste uppmärksamhet och såg honom jemnt vid sin sida första delen af aftonen; men så kommo tablåerna och i ett par af dem syntes Elin, som förut varit osynlig. Och nu var det slut med Axels beherrskning. Elin var också hänförande skön; och ej mindre älskvärd var hon, då hon isin enkla hvita balklädning intog en anspråkslös och obemärkt plats i salongen.