Norrländska Korrespondenten – 22 december 1868, sida 2

blek då hon inträdde i salongen, och flera, som observerade detta, skynd ide att göra sig underrättade om hennes befinnande. Men hon försäkrade att hon mådde bra, och då hon valsat några hvarf blomstrade åter sköna rosor på hennes kinder. Dagen efter balen sof man länge och samlades ej förr än sent till frukosten. Oda mådde ej riktigt bra, var tyst och blek; Axel sökte och fann genast hennes blick. Med en varm handtryckning frågade han hur hon mådde. Allt hvad Axel föregående afton försummat Oda var nu glömdt genom hans hjertliga helsning, hans varma blick. Sådant är hjertat hos en del älskande qvinnor; för dem finnes endast att älska, lida och förlåta. Då frukosten var slut företogs en promenad i trädgården. Oda blef inne i sina rum. Af alla de sköna blommor hon fått dagen förut ämnade hon nu dela med Axel, som hon visste var en stor älskare af blommor. lion företog sig alltså medan hon var ensam att i ett par sköna vaser ordna blommorna och när detta var gjordt tog hon det vackra arbetet och bar in i Axels rum. — Säkert skall han gissa att det är Pe som ordnat dessa buketter, sade Oda med ett ljuft småleende och såg sig omkring i det ljusa, glada rummet. Så