föwer hwad fom nu timat. Det .3emel: lertid icke blott säsom umgängeswän och personlig wän Blanche förjes; det är äfwen och icke minst fåsom en follets wän. Hör foltet tappade hans hjerta högt, med hängifwenhet gjiorde han fig till målsman för de mindre lyrligt lottade klassernas intressen och deras förädling, med glödande wältalighet lämpade han städse för denna uppgift, hwilken han på sednare dagar giorde till fin förnämsta. Han fattade till fullo betydelsen af skaldens ord: FKoltet, det är godt i fin innersta rot, Och går man det till möte, få fommer det emot, Och få man minner mer än halfwa wägen. Han gick det till möte och det fom honom emot; han talade till det, och det förstod honom; han gaf det sin lärlek, och det gaf honom fin till gengäld. Så blef Blanche landets sanske popnläraste man, och den populariteten hwilade på en fastare grund, än föllgunst wanligen brukar, ty den mar bygd på inbördes kärlek och förtroende. — Med wärma omfattande hwarje ide, fom genom fin fosterländskhet och storhet ans slog hans finne, war Blanche en af det friwilliga skarpskyttewäsendets mest nitiske förespråäfare. Man kan nästan säga, att utan honom den wackra salen aldrig fått den fort, den sedermera sick.