Minnesblommor, wackra och hjertliga, ha samtlige Stod holmstidningarne skyndat att nedlägga wid Aug. Vlanches dödsbår Wi anföra här Dagbladets: För Blanche war helt wisst denna död den bästa. Utan plågor slutade han sin lefnads lopp i en högtideftund, sådan fom sällan firas; men för swenska nationen är hans bortgång ett smärtsamt ssag, och stor är sälerligen den sorg, fom underrättelsen derom skall framlalla icke blott hos de tal: vita beundrarne af hans författarskap, utan äfwen och lansfe i högre grad hos alla, fom lärt fänna hans wänfasta, redliga, miida sinnelag, hans warma, rila hjerta; hos alla, hwilfas olyckor han sötte lindra, hwilsas hopp och sjelfförtröstan han bättre än någon annan förstod att stärla och lifwa; hos alla, fom i honom egt en på: litlig wän, en god rådgifware, en frikostig hjelpare. — En talrilare wänkrets har få terligen ingen haft, än August Blanche. Jngen, som med honom lom i beröring, funde undgå att erfara det tilldragande i hela hans personlighet, oh hans ställning såsom, efter hwartannat, tjensteman, författare, mecenat, kommunalman, folltatare och representant hade fört Honom i DeröI ring med fnart sagdt alla samhällsklasser. För alla war han en angenäm od) älft wärd, ofta intressant och lifwande um 3ängesbroder, för många en werklig tror sast wän i detta ords högre bemärkelse. Stor är derföre mängden af dem, som re van of denna anledning djupt bedröswat