lighet — ba tuft, (tack för bekännel sen)! En annan fråga blir tet att (fat tifft funna) föga (rerom): en orisputabel lönn,? Necens. tyckes ite förstå att åldriga förältrar hafwa annan tröjt, fom fan dem beröfwvag, än — bränwinståren. — Derföre att förf., i meningen, far: ligare tillfällen — —, än tillfålle till frestelsen för det element, fom skall bes röfwa fonemännen sjelfwe (2) i form af ålrriga förälvrar, fin (vetta ord, gjorde mera än recens:s eget, fora för: stånd) åtrertomströft, brutat ortet:fin i ft. f. rera8 (om end tet ortet pat: far recens.) — en lärdem, för hwilken undertecknad är skyltig recens tack! — har recens. warit befogad till en hel bep parentheser med re witrigaste fommanställningar; och, således erlänvande fitt eget förständs underlägsenhet för ett får vant fel i ord, fann (har) deraf, ofwan anförta slutsats. Witare fromställer fig recens. sasom en verifabel rumbom — om jag får lef. — Meningen är wäl att wisa qwidbet i rrift, fom troligtwis stiger feg för fog med biltningen (2), vå ban för: nekar att ortet fakna fan ega mera än en betytelse. Men förf, wissle — wet ännu —, att oattadt han är alltid utan bränwin, få satuar han (förf.) vet ändå aldrig; af vet enkla fältet att förf. al drig wänjt sig wid tenna artikel. Man fatnar sällan vet, fom man aldrig eat, eller worit man att ega. Wid tillfällen vå aldrig fatna har bemärkelsen af alltid ega. måste ett begär, an tomhet twifwelsutan förutsattas; och det fan wål ide fångad att den nyktre eger bränwins begär, SÅ igen, tag bort alla frogar, all bränwinsförsäljning i landet! och suparen skall sakna bränwinet; men alls ide den nyktre. Twertom skall den sernare erfara en känsla, som är allde leg motsatt affaknadens. — Seså, br i recens. få mångsidiga äro allmogens — såtana äro mina — fattiga — begrepp om ett ord. ÄAnnu några ord, och fäöttborgaren? skall ide längre trötta, hwarken recens. eller läsaren, med dålig swenska. Recensenten påstår att författaren was vit förklädt, w. d. s. att förf. mille, inkognito, ifra för starsbolagets materiella fördel? Detta war icke — är ej beller härwidlag — händelsen. Twertom ifrar förf. ärligt och opartiskt för en alltmera stigande nykterhet, såsom någonting ädelt och önskwärdt, och ett wilkor för ernåendet af bättre ställningar och förhållan: ren. — Till detta mål, är hwarje upp: riktig medborgare och fann famhällömens niska pligtig att lemna möiligast wert: samma bidrag. — Det är ide förklär: nad. Det är fasthäldre, på grund af erfarenheten om det redan existerande bholagets wifade oförmåga, att funna mer få i nylterhetens sanna intresse, fom fört. — med eller utan inflytelse — motsätter fia bildandet of ännu ett dylikt — bolag, med samma löften om en sparsam ut: skänkning, och samma resultat vig å vis nykterhetens (1) befrämjande.) Om Sundswalls utskänkningsbolag wore mera att otda; men det nämnda kan wara nog för att recens. skall, något så när, kunna begripa huru pass förklärd förf. warit Till sist öfwerbringas min tacksägelse till recens. för erhållen tection, nånot fom icke få ofta bestås aratis. Och får, med offeende på rättskrifningen, hänwisa till anförda ursäfter; samt tröstande, försäkra att förf. aldrig rufwat på förräderi. Hälsning till lanttman! Rono. 2 (Ge hr frn Na An ävse